En granskning av Människovärdes artikel om Nya Zeelands årsrapport
Människovärde publicerade den 24 juli artikeln ”Kraftig ökning av dödshjälp på Nya Zeeland” med anledning av den årsrapport om assisterat döende som Nya Zeelands hälsoministerium publicerade i juni 2026.
RTVD välkomnar att internationella erfarenheter diskuteras. Frågan om assisterat döende är alltför viktig för att behandlas med slagord eller förenklade budskap. Just därför bör debatten utgå från de officiella rapporterna och inte enbart från rubriker eller enstaka statistikuppgifter. Vi har därför läst hela den nyzeeländska årsrapporten och jämfört den med Människovärdes artikel.
Människovärde skriver i rubriken: ”Kraftig ökning av dödshjälp på Nya Zeeland” och återkommer i artikeln till den procentuella ökningen mellan den första helårsrapporten (2022-2023) och den nu aktuella rapportperioden (328 respektive 486 dödshjälpsfall).
RTVD:s kommentar: Den officiella rapporten visar att antalet assisterade dödsfall ökade från 472 till 486 under den aktuella rapportperioden. Det är en ökning med 14 fall, motsvarande knappt 3 procent, jämfört med rapportperioden 2024-2025). Dödshjälpsfallen motsvarade under den aktuella rapportperioden 1,29 procent av samtliga dödsfall i Nya Zeeland. Rapportens diagram visar samtidigt att ökningen mellan de två senaste rapportåren är betydligt mindre än ökningen mellan de föregående rapportåren. Om denna utveckling bör beskrivas som en ”kraftig ökning” är därför en värderingsfråga snarare än en statistisk uppgift.
Människovärde skriver: ”Antalet läkare som är villiga att utföra dödshjälp minskar.”
RTVD:s kommentar: Det stämmer att antalet läkare som finns på lista som enligt lag ska finnas över hälsopersonal som är villiga att medverka vid dödshjälp har minskat. Enligt Människovärde tyder detta på att ”läkare upplever obehag inför att aktivt och medvetet avsluta en patients liv.” Av årsrapporten framgår dock att minskningen beror på att listorna har reviderats och att personer som gått i pension, flyttat utomlands eller av andra skäl inte längre varit tillgängliga har tagits bort. Samtidigt tilläggs uttryckligen att antalet aktivt verksamma läkare varit stabilt och att nya läkare fortlöpande ansluter sig till verksamheten. Denna förklaring återges inte i Människovärdes artikel.
Människovärde skriver: ”Upp till 80 procent av befolkningen uppgav att de inte hade tillräcklig kunskap om vad de röstade om.”
RTVD:s kommentar: Den aktuella uppgiften är inte hämtad från den officiella årsrapporten och i artikeln anges inte vilken undersökning som avses, hur många personer som deltog när undersökningen genomfördes eller hur frågan formulerades. Det framgår inte heller om uppgiften avser hela befolkningen, de personer som deltog i undersökningen eller endast vissa grupper. Inte heller framgår om personer som röstade ja och nej svarade på samma sätt. Utan dessa uppgifter är det svårt att bedöma vilket värde påståendet har. Dessutom är det en betydande skillnad mellan att säga att en väljare hade önskat mer information och att säga att väljaren inte visste vad han eller hon röstade om. Artikeln redovisar inte underlag som gör det möjligt att bedöma vilken slutsats som är berättigad.
Människovärde skriver: ”Endast 0,3 procent hade genomgått en psykiatrisk bedömning för att säkerställa att de var beslutskapabla, och att detta är en minskning jämfört med tidigare då andelen var 0,4 procent.”
RTVD:s kommentar: Årsrapporten visar inte bara att 16 sådana bedömningar genomfördes under året utan förklarar också varför antalet är begränsat.
Psykiatriker anlitas när den ansvarige läkaren bedömer att patientens beslutskapacitet behöver granskas särskilt. Under året ledde en sådan bedömning till att en person bedömdes sakna beslutskapacitet och därför inte kunde gå vidare i processen. Detta sammanhang återges inte i artikeln.
Människovärde skriver: ”En oproportionerligt hög andel av dödshjälpsfallen består av människor med europeisk bakgrund.”
RTVD:s kommentar: Att majoriteten, 81 procent, av dem som ansöker om assisterat döende har europeisk bakgrund är korrekt. Statistiken säger dock inget om varför fördelningen ser ut på detta sätt. Den säger inte heller att etnisk bakgrund påverkar möjligheten att få assisterat döende.
Internationella erfarenheter visar att olika grupper dominerar i olika länder. I exempelvis Oregon har det länge varit vanligare att personer med hög utbildningsnivå använder lagen. Sådana demografiska skillnader kan beskrivas men de förklarar inte i sig hur lagstiftningen fungerar eller om rättssäkerheten är god.
Vad Människovärde inte tar upp i artikeln är bland annat detta:
Många ansökningar leder aldrig till assisterat döende
Av årsrapporten framgår bland annat att under verksamhetsåret 2025-2026:
- avled 306 personer av sin grundsjukdom innan processen var avslutad,
- 42 personer drog tillbaka sin ansökan,
- 17 personer förlorade beslutskapaciteten,
- 14 personer uppfyllde inte längre lagens kriterier,
- 6 ansökningar stoppades därför att registratorn bedömde att de inte uppfyllde lagens krav.
Det innebär att en ansökan om assisterat döende långt ifrån alltid leder till ett assisterat dödsfall. Detta framgår inte av Människovärdes artikel.
Palliativ vård
Av årsrapporten framgår att nästan 80 procent av de sökande redan fick palliativ vård. Rapporten beskriver dessutom att ansökningsprocessen ibland leder till förbättrad palliativ vård eller andra stödinsatser och att vissa patienter därefter väljer att dra tillbaka sin ansökan. För andra innebär vetskapen om att möjligheten finns en sådan trygghet att de aldrig använder den. Inte heller dessa uppgifter behandlas i artikeln.
RTVD:s slutsats
Människovärdes artikel innehåller flera korrekta statistiska uppgifter från den nyazeeländska årsrapporten. Vår genomgång visar emellertid att flera centrala uppgifter och förklaringar i rapporten inte återges. RTVD menar därför att den som vill bilda sig en uppfattning om erfarenheterna från Nya Zeeland bör läsa den officiella årsrapporten i sin helhet. En öppen och saklig debatt förutsätter att slutsatser dras utifrån hela underlaget och inte endast utifrån de uppgifter som stöder den egna ståndpunkten.
I direktsändning är tiden begränsad och RTVD vill här förtydliga resonemanget kring några av de saker som Elin Karlsson (Läkarförbundet) och Aud Sjökvist (RTVD) diskuterade i Aktuellt (SVT 2026-06-04)
RTVD som organisation har inte tagit ställning för en specifik modell, men vi vill lyfta fram den schweiziska modellen som en god inspirationskälla. I Schweiz gör läkaren den medicinska bedömningen och säkerställer lagens krav, medan själva genomförandet sker utanför sjukvården med stöd av särskilt utbildade volontärer. Det skapar professionellt stöd, trygghet och mänsklig närvaro, utan att dödsögonblicket blir en del av sjukvårdens ordinarie uppdrag.
I inslaget från Frankrike såg vi hur en person utan relevant medicinsk kompetens tog saken i egna händer och dessutom argumenterade för att även friska människor ska kunna få hjälp att dö. Det är en utveckling som jag tror att vi alla i RTVD, styrelse och medlemmar, tar starkt avstånd från.
Läs årsrapporten Asssited Dying Service Registrar Annual Report to the Minister of Health (Juni 2026)