Pernilla Wallin, 41, har den obotliga muskelsjukdomen LGMD och hon vill att läkare ska få ge dödshjälp i Sverige. Efter flera motgångar i frågan står hennes hopp till Socialstyrelsen.
Pernilla Wallin, 41, lider av den obotliga muskelsjukdomen LGMD. Hon vill att läkare ska få ge dödshjälp i Sverige – och att hon själv ska kunna välja när hon vill avsluta sitt liv. Efter flera juridiska motgångar hoppas hon nu att Socialstyrelsen ska pröva frågan. – Jag tycker inte att någon annan människa har rätt att bestämma att jag ska tvingas leva, om jag känner att jag inte kan göra det på mina villkor, säger hon.
I en lägenhet i Krokslätt bor Pernilla Wallin. Sjukdomen gör att hennes muskelfibrer sakta bryts ner och hon behöver personlig assistans för i princip allt i sin vardag. När Mölndals-Posten skrev om Pernilla för första gången, 2023, berättade hon att hon planerade att åka till Schweiz för att få dödshjälp – den dagen hon inte vill leva mer.
– Jag blir ju kroppsligt sämre och sämre hela tiden, säger hon.
Sedan dess har mycket hänt. Hon vill nu att dödshjälp, i form av läkarassisterat döende, ska bli möjligt i Sverige.
– Jag tycker inte att det är rimligt att jag ska behöva åka till ett annat land för att få den hjälpen, säger hon.
Tillsammans med föreningen Rätten till en värdig död har hon drivit frågan hela vägen till Europadomstolen. Där valde domstolen dock att inte ta upp ärendet, med hänvisning till att saken inte prövats på rätt sätt i Sverige ännu. Europadomstolen tog därmed inte ställning till själva sakfrågan.
Därför görs nu en ny ansökan till Socialstyrelsen där frågan är om Pernilla, och en annan kvinna, har rätt att få ett dödligt läkemedel utskrivet av en läkare.
– Vi räknar med att vi får avslag. Men då hoppas vi att vi genom den här juridiska processen kan gå vidare till Europadomstolen igen, och att vi tvingar ut svenska staten på banan, säger Aud Sjökvist som är ordförande i Rätten till en värdig död.
Tanken är att driva processen så långt det är möjligt, och så småningom få till en utredning om dödshjälp i Sverige.
– Jag tror tyvärr inte att detta kommer hinna gynna mig, men jag slåss ju för andra också. Det finns många människor som har kontaktat mig som vill ha hjälpen men som inte har den fysiska eller den ekonomiska möjligheten att åka någon annanstans, säger Pernilla Wallin.
Ibland blir Pernilla ifrågasatt av personer som tycker att hon borde vara tacksam över livet, eller som säger att hon ”inte ser så sjuk ut”.
– Men de vet ju inte hur det är för mig. Jag har en progredierande sjukdom och när allting som är extremt viktigt för mig, när det inte längre är möjligt då kommer jag bli en passiv åskådare till mitt eget liv. Jag vill inte bli det, säger hon.
Själv tror Pernilla att hon kanske har tre år kvar innan hon vill ha dödshjälp.
– Men det kan gå fortare eller det kan ta längre tid, allt handlar om kroppens skick, säger hon.
Det finns argument både för och emot dödshjälp i Sverige. Läkarförbundets officiella inställning är att de i grunden är negativa. Förbundet anser att en läkares uppgift är att bota, behandla och lindra sjukdomar, inte att bidra till att någon dör.
Några av de orosmoln som finns är att patienter skulle känna sig pressade till dödshjälp för att inte vara en börda för anhöriga eller vården, att önskemålet skulle bero på en depression eller att patienter skulle ångra sig men inte våga dra tillbaka sin begäran.
– Jag förstår att det kan vara en viss oro hos människor. Men det vi önskar är att få till en utredning kring detta. Och där vill vi också ha tydliga riktlinjer på vad som gäller, säger Pernilla Wallin.
Läs artikeln i sin helhet på Mölndals-Posten (2026-08-27)