Expressen: 99-åriga Göran vill se dödshjälp i Sverige

Bild på åldring som håller i en tablett
Foto: E M Welch / SHUTTERSTOCK EDITORIAL REX/IBL

Jag är förhållandevis frisk, men jag hade känt mig tryggare om vi hade en dödshjälp som den i Nederländerna, skriver Göran Stiksa, 99.


Min fru (93 år) och jag (99 år), vi är lyckligt lottade. Vi har passerat 90-årsgränsen och någon dödlig sjukdom har vi inte än.  Men i våra kroppar förvärras ständigt, den ena funktion efter den andra.

Det multipla geriatriska syndromet breder ut sig. Multipelt geriatriskt syndrom är en samling av åldersrelaterade krämpor. Sammanflätningen av besvären potentierar varandra. Det går att leva än, men det skaver och gnager både kroppsligt och psykiskt mer och mer. Döden närmar sig.

Vi diskuterar ogärna vår framtid. Men i våra tankar kan rädslan inte undertryckas. Döendets förlopp är den påträngande tanken. När och hur kommer det att ske?

Under min 40-åriga yrkeskarriär som kliniker har jag upplevt många mycket plågsamma döenden. Den som inte har bevittnat händelsen med egna ögon kan inte göra sig en riktig uppfattning om hur grym upplevelsen kan vara.


Hur kan man slippa ett onödigt lidande? Våra blickar riktas mot Nederländerna, som har den längsta erfarenheten i världen av assisterad dödshjälp. Redan på 1970-talet bildades en praxis, som blev legaliserad för 23 år sedan.


Kriterium för eutanasilagen är ett outhärdligt lidande utan hopp om lindring. Det låter vettigt och humant.


Hårda krav

Hur fungerar dödshjälpen i Nederländerna? Den är strikt reglerad, utförs endast under villkor angivna i lagen och kontrolleras strikt. Av regionala granskningsnämnder publiceras årligen en detaljerad (ungefär 70 sidor) redogörelse med analys av det gångna året. Viktiga kapitel är undertecknade av flera universitetsprofessorer i medicin och juridik.


Allmänheten är informerad av en översiktsbroschyr från socialstyrelsen (27 sidor) som är tillgänglig på vårdcentralerna. Med denna detaljerade information är det inte att undra på att efterfrågan ökar. Följaktligen växer dödshjälpen kontinuerligt år efter år. I fjol har 5,97 procent av alla dödsfall i landet inträffat med dödshjälp.


Det finns dock en stor variation i landet. I en stadsdel av Amsterdam har 14,43 procent av alla dödsfall skett med dödshjälp. Med andra ord: var sjunde dödsfall sker med dödshjälp.  Varför så många? Bättre utbildning? Bättre ekonomi?


I en del religiösa landbygdsområden anlitas dödshjälpen inte alls.

En ny växande kultur har utvecklats i landet: I samhället respekterar man varandra, inklusive individens rätt att själv bestämma över sitt liv. Ingen mäktig motståndare bestämmer om den drabbades viljan när han är som svagast.


Rent allmänt är kyrkan dödshjälpens största motståndare. Historiskt har religioner varit den civiliserande moraliska kraften i samhället.  Religioner ger en vägledning och utgör därför grunden för alla värderingar.


Religion inpräntas i individens hjärna tidigt i livet, innan andra informationskällor hunnit ta sig in.

I alla religioner är livet heligt. I alla religioner finns också en hotande åtgärd till eventuella frånfällingar.

De flesta stora religionerna har krigat och medfört döden. Religionernas stora dilemma är att med tiden ändras livet, medan de heliga skrifterna är oföränderliga.


Motståndarnas huvudargument är ”det sluttande planet”. Detta avskräckande argument uttrycker oro att en legalisering av dödshjälp kommer oundvikligt att leda till en oönskad utvidgning av kriterierna för dödshjälp.


Nederländernas mångåriga erfarenhet – med den strikta kontrollen och kontinuerliga analysen – visar dock att utvecklingen inte gått snett.  Antalet dödshjälpfall ökar men de medicinska indikationerna är stabila.

Sverige inget föregångsland

Angående dödshjälp är Sverige inte något föregångsland – tvärtom. En  Novusundersökning visar att 79 procent av de tillfrågade vill att assisterad dödshjälp ska tillåtas. Men politiskt råder total stiltje. Varför?


Socialdemokraterna är den effektiva bromsklossen. Det är en paradox: I Spanien var det tvärtom: Socialdemokratiska partiet var den genomdrivande kraften mot den mäktiga spanska katolska kyrkan. I Danmark deklarerar statsministern och socialdemokraten Mette Fredriksen: ”Jag är för dödshjälp!”


Internationellt växer dödshjälpen med stora steg. På 20 år har dödshjälpen gått från att vara laglig enbart i ett fåtal länder till att omfatta över 200 miljoner människor. Kan detta vara en tankeställare för våra socialdemokrater?


Partistyrelsen betraktar dock även en utredning av dödshjälp som överflödig och har i vårt demokratiska samhälle gått så långt att förhindra diskussionen även på partiets kongress.


En sak är att filosofera om problemet och en annan sak är att själv uppleva lidandet. Då kan man ändra sin åsikt. Ett exempel är den nederländske statsministern (under perioden 1977–1982) Dries van Agt. En oförsonlig motståndare till dödshjälp har ändrat sin åsikt och gemensamt med sin hustru har han avslutat sitt liv med dödshjälp. Med åren har han förstått att kärleken till livet ibland innebär att man låter livet ta slut, när allt som gör livet mänskligt har försvunnit. Dödshjälpen är ett möjligt barmhärtighetens val snarare än ett moraliskt fel. Realitetens poetiska förklaring.


Göran Stiksa

Pensionerad överläkare


Läs artikeln i sin helhet på expressen.se (2026-10-08)