En sammanfattande beteckning på olika former av handlingar där någon bistår en person med svårt lidande med att förkorta dennes liv snabbare än vad sjukdomen i sig skulle ha gjort

Innebär att en läkare förser en patient med outhärdligt lidande i livets slutskede med läkemedel så att denna själv kan ta sitt liv. Detta praktiseras i flera länder i Europa och vissa stater i USA. I Sverige är det inte olagligt att hjälpa någon att ta sitt liv eftersom suicid inte är olagligt och heller inte medhjälp till suicid. Men i Sverige riskerar en läkare och sjuksköterska som hjälper någon att ta sitt liv att mista sin legitimation eftersom detta anses strida mot yrkesetiken.

Att bistå en döende på dennas begäran med att förkorta livet för att minska lidandet. Uttrycket bör utgå och ersättas med eutanasi eller läkarassisterad självvald död. Det senare kan också betecknas läkarassisterat suicid

Aktiv dödshjälp: En beteckning som ibland syftar på alla former av dödshjälp, ibland på det som nedan kallas eutanasi. Beteckningen hänger kvar, men är av flera skäl olämplig och bör utgå.

Grekiskt ord som betyder ”god död”. Innebär att en läkare i regel genom injektion av ett visst läkemedel påskyndar döden för en person som lider av en obotlig och plågsam sjukdom och som själv begärt detta. BeNeLux-länderna har legaliserat eutanasi.

Passiv dödshjälp: Begrepp som bör utgå. Har syftat på att man i enlighet med patientens önskan avstår från eller upphör med livsuppehållande behandling, t ex respiratorvård. Se Avslutande/icke-insättande…., nedan.

Beslut att avbryta meningslös behandling/ej sätta in meningslös behandling i syfte att förlänga liv. Regleras i direktivet SOSFS. 2011:7. Se längst ner

Lindrande behandling som riktar sig mot den sjukas symtom när kurativ behandling inte längre bedöms vara möjlig. Palliativ medicin är den gren av medicinen som är specialiserad på detta

Vård i livets slutskede som ges när det står klart att tillfrisknande inte är möjligt. Palliativ vård syftar till att lindra smärta och andra sjukdomssymtom, höja livskvaliteten och ge socialt och/eller existentiellt stöd till patienten och de anhöriga.

Innebär att patientens medvetandenivå sänks till djup sömn/medvetslöshet med hjälp av läkemedel för att lindra ett lidande som inte kan avhjälpas på annat sätt. Syftet är att lindra symtom, t ex smärtupplevelser eller svår ångest. Denna sedering är inte begränsad till den sista tiden i livet till skillnad från kontinuerlig, djup sedering (se Palliativ).

Vårdenhet för vård i livets slutskede där palliativ vård (se nedan) bedrivs

Att ge sedativa / lugnande medel (t ex barbiturater eller benzodiazepiner) för att försätta patienten i djup sömn eller medvetslöshet ända fram till döden, utan artificiell närings- och vätsketillförsel. Det innebär att patientens medvetandenivå sänks för att lindra ett lidande som inte kan avhjälpas på annat sätt; syftet är att lindra symtom, inte att förkorta patientens liv. Denna sedering sätts in när patienten har nått slutstadiet i sin sjukdom.

Autonomi: Den etiska princip som ligger till grund för patienters rätt till själv- eller medbestämmande i sjukvården.

Läkarens bedömning av en sjukdoms vidare förlopp, givet de behandlingar som ges. Prognoser är alltid osäkra, och läkare bör exempelvis avstå från att ge precisa förutsägelser om återstående livstid.

En framtidsfullmakt innebär att en person kan upprätta en handling som bemyndigar en viss person att fatta beslut i händelse han eller hon tappar sin beslutsförmåga. Främst gäller detta ekonomiska angelägenheter. Beslut om vård och behandling i livets slutskede ingår inte i en framtidsfullmakt.

Livsslutsdirektiv: Innebär att en person utfärdar instruktioner om hur han ller hon vill ha det i livets slutskede, i händelse det inte blir möjligt att uttrycka denna önskan då. Livsslutsdirektiv är inte bindande.

En annan beteckning på livsslutsdirektiv. Ett dokument där man uttrycker sin vilja om den vård och behandling man önskar få om man blir obotligt sjuk, har svår smärta och är oförmögen att uttrycka sina önskemål. RTVD vill att livstestamentet, som idag endast är rådgivande, skall bli lagligt bindande och föreslår också att livstestamentet registreras och förnyas vart femte år. I den statliga utredningen ”Frågor om förmyndare och ställföreträdare för vuxna” (SOU 2004:112) föreslås beteckningen Livsslutsdirektiv (se Livsslutsdirektiv).

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. En ”domstolsliknande myndighet” som bland annat prövar hälso- och sjukvårdsanställdas legitimation, dvs rätt att utöva sina yrken. HSAN kan frånta läkare, sjuksköterska eller annan legitimerad dennes legitimation.

Inspektionen för Vård- och Omsorg. En myndighet som utövar tillsyn över hälso- och sjukvård och socialtjänst. IVO kan initiera disciplinära processer (se ovan HSAN).

Senaste version av SOSFS 2011:7 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om livsuppehållande behandling

Detta är den senaste internetversionen av författningen. Här presenteras föreskrifter och allmänna råd i konsoliderad form, det vill säga med alla gällande bestämmelser och rekommendationer från grundförfattningen och ändringsförfattningar.

Observera att det är den tryckta versionen av författningen som gäller. Kontrollera därför alltid texten mot den tryckta versionen. För uppgift om använda bemyndiganden och ikraftträdandebestämmelser, se respektive författning.

Ändrad: t.o.m. HSLF-FS 2020:65

Senaste lydelse: Gäller från och med: 2020-12-10

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

1 § Dessa föreskrifter ska tillämpas vid vård av patienter med livshotande tillstånd i verksamheter som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).

Bestämmelserna i 2 kap. 3 § ska inte tillämpas av verksamhetschefer vid sådan hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs enligt 12 kap. 1 eller 2 § eller 14 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen. (HSLF-FS 2017:26)

2 § Följande termer används i dessa föreskrifter och allmänna råd:

livshotande tillstånd	tillstånd som på grund av sjukdom eller skada medför fara för en människas liv
livsuppehållande behandling	som ges vid livshotande tillstånd behandling för att upprätthålla en patients liv

1 a kap. Ledningssystem (HSLF-FS 2017:26)

1 § Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete framgår att varje vårdgivare ansvarar för att det finns sådana processer och rutiner som behövs för att säkerställa att verksamheten uppfyller de krav som ställs i dessa föreskrifter. (HSLF-FS 2017:26)

2 kap. Planering av patientens vård

1 § Av 4 kap. 1 § hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) och 6 kap. 2 § patientlagen (2014:821) framgår att verksamhetschefen ska

–– säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses, och
–– utse en fast vårdkontakt om patienten begär det eller om det är nödvändigt för att tillgodose hans eller hennes behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. (HSLF-FS 2017:26)

2 § Av 11 kap. 4 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och 4 kap. 6 § hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) framgår att inom det område som kommunen bestämmer ska det finnas en sjuksköterska som ansvarar för att det finns ändamålsenliga och väl fungerande rutiner för att kontakta läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal när en patients tillstånd fordrar det. (HSLF-FS 2017:26)

3 § Verksamhetschefen ska ansvara för att det för en patient med ett livshotande tillstånd ska utses en legitimerad läkare som fast vårdkontakt. Detta ska göras så snart som möjligt efter det att en behandlande läkare har konstaterat tillståndet.

4 § Den fasta vårdkontakten ska ansvara för planeringen av patientens vård. Vid planeringen ska den fasta vårdkontakten

1. fastställa målen för vården,
2. fastställa delmålen för de olika behandlingar och åtgärder som ingår i vården, och
3. ta ställning till hur patientens behov av hälso- och sjukvård ska tillgodoses.

Allmänna råd

Den fasta vårdkontakten bör även planera för hur patientens sociala, psykiska och existentiella behov ska kunna tillgodoses.

5 § Den fasta vårdkontakten ska fortlöpande uppdatera, ompröva och följa upp planeringen av patientens vård.

6 § Bestämmelser om att regionen tillsammans med kommunen ska upprätta en individuell plan när en enskild har behov av insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten finns i 16 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). (HSLF-FS 2020:65)

7 § Det är den fasta vårdkontakten som ska ta ställning till om det behövs en individuell plan för att patienten ska få sina behov av insatser tillgodosedda. Om patienten samtycker, ska vårdkontakten se till att en sådan plan upprättas.

8 § Enligt 5 kap. 5 § första stycket Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2016:40) om journalföring och behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården ska vårdgivaren säkerställa att uppgifter om vårdplanering dokumenteras i patientjournalen. (HSLF-FS 2017:26)

3 kap. När det inte är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet att ge livsuppehållande behandling

1 § Enligt 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska hälso- och sjukvårdspersonalen utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull vård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt.

2 § Inför ett ställningstagande till att inte inleda eller inte fortsätta livsuppehållande behandling ska den fasta vårdkontakten rådgöra med minst en annan legitimerad yrkesutövare.

Allmänna råd

Den fasta vårdkontakten bör även rådgöra med andra yrkesutövare som deltar i eller har deltagit i patientens vård.

3 § Den fasta vårdkontakten ska i patientjournalen dokumentera

1. sitt ställningstagande till livsuppehållande behandling,
2. när och på vilka grunder han eller hon har gjort sitt ställningstagande,
3. när och med vilka yrkesutövare han eller hon har rådgjort,
4. vid vilka tidpunkter samråd med patienten har förekommit,
5. om samråd med patienten inte har varit möjligt, och i så fall orsaken till detta,
6. när och på vilket sätt patienten och närstående har fått individuellt anpassad information i enlighet med 3 kap. patientlagen (2014:821), och
7. vilken inställning till den livsuppehållande behandlingen som patienten och närstående har gett uttryck för. (HSLF-FS 2017:26)

4 § Om det ännu inte finns någon fast vårdkontakt utsedd för patienten, ska någon annan legitimerad läkare som deltar i patientens vård tillämpa bestämmelserna i detta kapitel.

4 kap. När en patient inte vill ha livsuppehållande behandling

1 § Om en patient ger uttryck för att en livsuppehållande behandling inte ska inledas eller inte ska fortsätta, ska den fasta vårdkontakten före ställningstagandet till patientens önskemål försäkra sig om att patienten och närstående har fått individuellt anpassad information i enlighet med 3 kap. patientlagen (2014:821). Den fasta vårdkontakten ska även göra en bedömning av patientens psykiska status och förvissa sig om att patienten

1. förstår informationen,
2. kan inse och överblicka konsekvenserna av att behandling inte inleds eller inte fortsätter,
3. har haft tillräckligt med tid för sina överväganden, och
4. står fast vid sin inställning. (HSLF-FS 2017:26)

Allmänna råd

Före ställningstagandet bör den fasta vårdkontakten även försäkra sig om att patienten

– har fått tillgång till den habilitering, rehabilitering och de hjälpmedel som han eller hon behöver, och
– har fått stöd att begära de insatser från socialtjänsten och Försäkringskassan som han eller hon är berättigad till.

2 § Inför ett ställningstagande till att inte inleda eller inte fortsätta livsuppehållande behandling ska den fasta vårdkontakten rådgöra med minst en annan legitimerad yrkesutövare.

Allmänna råd

Den fasta vårdkontakten bör även rådgöra med andra yrkesutövare som deltar i eller har deltagit i patientens vård.

3 § När förutsättningarna som anges i 1 och 2 §§ är uppfyllda ska den fasta vårdkontakten ta ställning i enlighet med patientens önskemål och ombesörja att behandlingen inte inleds eller inte fortsätter.

4 § Den fasta vårdkontakten ska i patientjournalen dokumentera

1. patientens psykiska status,
2. när och på vilket sätt patienten och närstående har fått information,
3. vilken inställning patienten och närstående har,
4. när och på vilket sätt patienten har uttryckt sin inställning,
5. på vilket sätt han eller hon har förvissat sig om vad som sägs i 1 § 1–4,
6. sitt ställningstagande till den livsuppehållande behandlingen,
7. när och på vilka grunder han eller hon har gjort sitt ställningstagande, och
8. när och med vilka yrkesutövare han eller hon har rådgjort.

Allmänna råd

Det bör även framgå av patientjournalen på vilket sätt den fasta vårdkontakten har försäkrat sig om vad som sägs i allmänna råden till 1 §.

5 § Om det ännu inte finns någon fast vårdkontakt utsedd för patienten, ska någon annan legitimerad läkare som deltar i patientens vård tillämpa bestämmelserna i detta kapitel.

Utvecklad december 2023 av Hans Forsslund. Kontakt hans@forsslund.org 0760912390
Support https://www.forsslundsystems.com/