Rätten till en värdig död – RTVD är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening som arbetar för att du, om du vill, ska ha möjlighet att slippa en långdragen och plågsam sista tid på sjukhus eller hospice och i stället få ett värdigt avslut på livet, genom lagreglerad dödshjälp. Lagstiftning av detta slag förutsätter en bred och gedigen utredning; RTVD vill se en parlamentarisk utredning.


Bjud in RTVD
Vi erbjuder föreläsningar för grupper och organisationer som vill veta mer om frågeställningar kring dödshjälp. Kontakta oss för mer information


Aktuellt
2 november 2026Media, Pressmeddelanden Ett gemensamt nordiskt åtagande för valfrihet, värdighet och medkänsla Människor som upplever obotligt och outhärdligt lidande skall ha den grundläggande mänskligarättigheten att fatta informerade beslut om sitt liv och sin död. Debatten om medicinsk dödshjälpmåste erkänna patienternas egna röster, självbestämmande och välgrundade önskemål. Palliativ vård ska vara tillgänglig för alla som behöver den och ska fortsatt utgöra en central delav vården i livets slutskede. Ingen ska känna sig tvungen att välja assisterat döende därför atttillräcklig vård, stöd eller sociala tjänster saknas. Samtidigt kan inte ens den bästa palliativavården lindra alla former av fysiskt eller psykiskt lidande, existentiell nöd eller förlust av meningi en grad som varje patient upplever som acceptabel. För ett litet antal människor kan lidandet förbli outhärdligt trots lämplig behandling, vård ochstöd. En person med beslutsförmåga bör kunna få tillgång till medicinsk dödshjälp, underförutsättning att tydligt definierade juridiska kriterier, noggranna bedömningar och starkaskyddsmekanismer finns på plats. Palliativ vård och medicinsk dödshjälp bör kunna samexistera som delar av en heltäckande vårdi livets slutskede. Vår uppmaning till nordiska beslutsfattare De nordiska föreningarna för dödshjälp uppmanar regeringarna och parlamenten i Danmark,Finland, Island, Norge och Sverige att legalisera och noggrant reglera medicinsk dödshjälp,parallellt med universell tillgång till palliativ vård. Om det nordiska samarbetet Rätten till en värdig död (RTVD) är Sveriges medlemsförening i Nordic Right to Die Societies, ett samarbete mellan föreningar i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Genom samarbetet verkar föreningarna gemensamt för självbestämmande, värdighet och medkänsla i livets slutskede. Denmark – Ret til at døFinland Oikeus arvokkaaseen kuolemaan ry Iceland – Lífsvirðing, félag um dánaraðstoð Norway – Foreningen Retten til en verdig død Sweden – Rätten till en värdig död Pressmeddelande: Nordisk deklaration för medicinsk dödshjälp (2026-11-02 PDF) […]
31 oktober 2026I en Novusundersökning var 79 procent positiva till möjligheten till dödshjälp under vissa förutsättningar och 76 procent ansåg att frågan borde utredas. Varför vägrar då våra politiker fortfarande att tillsätta en parlamentarisk utredning? skriver debattörerna. Bild: Henrik Montgomery/TT Nu under allhelgonahelgen besöker vi gravar, tänder ljus och minns människor som inte längre finns bland oss. Vi tänker på deras liv, men kanske också på deras sista tid. För några innebar den ett stilla och värdigt avsked. För andra präglades den av svårt lidande som inte kunde lindras. Varför är det fortfarande så svårt att tala om människans rätt att själv bestämma när lidandet blivit outhärdligt? skriver tio debattörer. En ny studie om svenska läkarstudenters inställning till läkarassisterat döende ger anledning till eftertanke. Studien, som uppmärksammades i Läkartidningen den 20 oktober, visar att 57 procent av de svarande anser att läkarassisterat döende bör tillåtas. 53 procent skulle själva kunna tänka sig att medverka som läkare om det blev tillåtet. Undersökningen omfattade samtliga sju svenska läkarutbildningar, men bara 23 procent av de tillfrågade svarade. Resultaten kan därför inte utan vidare generaliseras till alla läkarstudenter. Tidigare svenska undersökningar har dessutom delvis gällt en annan form av dödshjälp, eutanasi, vilket försvårar jämförelser över tid. Ändå är resultaten intressanta. De ligger i linje med en utveckling mot en mer positiv inställning inom läkarkåren. Mikael Sandlund, professor emeritus i psykiatri, säger till Läkartidningen att den allmänna opinionens inställning tycks få genomslag även bland läkare. Patientens självbestämmande Särskilt betydelsefulla är studenternas fritextsvar. Där framträder hela bredden av de argument som länge präglat debatten. De positiva betonar patientens självbestämmande och möjligheten att lindra lidande. De negativa lyfter fram livets värde, läkarens ansvar och farhågor för utsatta patienter. Det är värt att stanna vid vad dessa svar säger om den framtida läkarkåren. Frågan gäller inte bara hur en läkare ser på sitt yrkesuppdrag, utan också vilken betydelse patientens egen vilja ska ha när vården inte längre kan erbjuda en lösning på ett outhärdligt lidande. Det är en etisk konflikt som inte försvinner genom att vi undviker att diskutera den. Även den palliativa vårdens möjligheter lyfts fram i fritextsvaren. I det sammanhanget vill vi i RTVD (Rätten till en värdig död) understryka att den palliativa vården är ovärderlig och att den måste vara tillgänglig för alla som behöver den. Samtidigt vet vi att det finns lidande som inte kan lindras på ett sätt som den sjuke själv upplever som acceptabelt. God palliativ vård och möjligheten till dödshjälp är därför inte varandras motsatser. Att värna utsatta människor är nödvändigt, men skyddet får inte utan vidare innebära att alla beslutskapabla människor fråntas möjligheten att bestämma över sitt eget lidande Frågan om dödshjälp förtjänar en seriös prövning. Just därför arbetar RTVD med en omfattande egen utredning om dödshjälp. I avsaknad av den parlamentariska utredning vi länge efterlyst granskar vi frågans juridiska, medicinska och etiska aspekter. Vi går igenom forskning och erfarenheter från länder där dödshjälp är tillåten, liksom deras lagstiftning och kontrollsystem. Vi behandlar också invändningarna: risken för påtryckningar, osäkerhet kring diagnoser och prognoser, farhågor för en gradvis utvidgning av kriterierna samt läkarens roll. Dessa frågor måste undersökas sakligt. Att värna utsatta människor är nödvändigt, men skyddet får inte utan vidare innebära att alla beslutskapabla människor fråntas möjligheten att bestämma över sitt eget lidande. I flera andra länder har lagstiftare redan tvingats ta ställning till dessa svåra avvägningar. Sverige behöver inte okritiskt följa något annat lands modell. Tvärtom bör vi lära av både det som fungerat och de problem som uppstått. En svensk utredning skulle kunna pröva olika modeller mot våra egna rättsliga och medicinska förutsättningar. Den aktuella studien visar också att 68 procent av de svarande motsätter sig att läkare skulle vara skyldiga att medverka. Det är en viktig fråga för en framtida lagstiftning: hur respekterar vi läkares övertygelse och säkerställer samtidigt att den patient som uppfyller lagens kriterier faktiskt kan få hjälp? Finns ingen hjälp Det svenska rättsläget är motsägelsefullt. Att hjälpa någon att ta sitt eget liv är inte i sig brottsligt, men en läkare som gör det riskerar att förlora sin legitimation. För svårt sjuka patienter innebär det att hjälpen i praktiken inte finns att få inom svensk hälso- och sjukvård. Samtidigt visar opinionsundersökningar att en stor majoritet av befolkningen önskar förändring. I en Novusundersökning var 79 procent positiva till möjligheten till dödshjälp under vissa förutsättningar och 76 procent ansåg att frågan borde utredas. Varför vägrar då våra politiker fortfarande att tillsätta en parlamentarisk utredning? Att utreda en samhällsfråga som dödshjälp är att skaffa ett gediget beslutsunderlag, pröva argumenten för och emot och klarlägga vilka rättsliga och medicinska förutsättningar som skulle krävas. Det borde vara självklart i en fråga som berör människovärde, självbestämmande och skyddet för den enskilde. Vi kan inte undanröja döden och inte alltid heller lidandet. Däremot kan vi skapa ett samhälle som respekterar att människor har olika uppfattningar om vad ett värdigt döende innebär. Ingen ska tvingas att välja dödshjälp. Frågan är varför en svårt sjuk, beslutskapabel människa som efter noggrant övervägande önskar avsluta ett outhärdligt lidande inte ens ska kunna få sin begäran prövad. Det är hög tid att Sverige vågar utreda den frågan. Aud Sjökvist, ordförande Rätten till en värdig död (RTVD) Rolf Ahlzén, vice ordförande RTVD, samt styrelseledamöterna Yasmine Bladelius Marcus Emas Walter Guldbrandzén Matts Gustafsson Niels Paarup-Petersen Gunilla Silfverberg Jonas Syrén Viktoria Södergren Läs mer på gp.se (2026-10-31) Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)Facebook […]
25 oktober 2026Hur ställer sig svenska läkarstudenter till att i sin kommande yrkesroll hjälpa obotligt sjuka personer att avsluta sina liv? Det har forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus undersökt. Resultaten visar att merparten av de som besvarat frågorna är positivt inställda till så kallat läkarassisterat döende. Men en stor majoritet anser att läkares medverkan bör vara frivillig. I Sverige är det inte tillåtet för läkare att hjälpa patienter att avsluta sina liv, oavsett hur svår sjukdomen är eller hur stort personens lidande är. – Detta är en viktig debatt att föra och ha på agendan. Samhällets inställning har förändrats och fler ställer sig positiva till assisterat döende, säger Jenny Lindberg, forskare i medicinsk etik vid Lunds universitet, överläkare i njurmedicin vid Skånes universitetssjukhus och en av medförfattarna till den aktuella artikeln. Begreppet dödshjälp är en paraplyterm. Det kan betyda att läkaren rent handgripligen hjälper en person att avsluta sitt liv, så kallad eutanasi. Men i den här studien handlar det om så kallat läkarassisterat döende, där läkaren förskriver dödande läkemedel som patienten sedan själv kan välja att ta. Drygt 9 000 läkarstudenter vid landets samtliga läkarprogram och från alla terminer fick en enkät skickad till sig. För att se om ordvalet kunde påverka svaren utformades två olika enkäter. I den ena kallades läkarens insats för läkarassisterat döende, i den andra läkarassisterat självmord. Ungefär lika många studenter fick den ena enkäten som den andra. För att sakligt kunna ta ställning, ställdes studenterna inför ett fiktivt patientfall, baserat på den så kallade Oregon Death with Dignity Act* en metod för läkarassisterat döende som utformades 1997 och som är den som oftast har diskuterats som en tänkbar metod även för Sverige. Antalet studenter som besvarade enkäten var 2 107, en svarsfrekvens på 23 procent. Forskarna hade gärna sett en högre siffra, men är ändå trygga i sina resultat: 57 procent av studenterna ställde sig positiva till läkarassisterat döende/självmord. 23 procent var emot och resten var osäkra. Siffrorna var överensstämmande i båda enkäterna, oavsett ordval. Störst enighet fanns i frågan om det skulle vara frivilligt eller tvingande för läkaren att medverka till assisterat döende: 68 procent motsatte sig att det ska vara obligatoriskt. – Vi var noga med att ta fram ett så representativt patientfall som möjligt utifrån Oregonmetodens egen statistik. Så det är fall liknande detta som svenska läkare skulle ställas inför om läkarassisterat döende infördes här, säger August Näsström, studiens försteförfattare och specialistläkare i internmedicin vid Skånes universitetssjukhus. Autonomi och skadeprincipen vägde tungt Patientens självbestämmande, autonomi, var den tyngst vägande aspekten bland studenter som var för assisterat döende. Principerna att göra gott och undvika skada användes både för att försvara och förkasta läkarassisterat döende. Att undvika skada kunde å ena sidan tolkas som att inte avsluta ett liv, å andra sidan som att befria patienten från utdraget lidande. Bland studenter med religiös övertygelse fanns ett större motstånd till dödshjälp. Utöver de fasta frågorna och svarsalternativen i enkäterna, kunde studenterna formulera sig fritt under varje fråga. – Där kunde vi se en betydande polarisering mellan dem som tycker att livet är ett värde i sig och de som tycker att man själv måste få bestämma över sitt liv. Det fanns även de som tyckte att vissa patienter bör få hjälp att dö, men att det då inte ska ske med hjälp av läkare utan av en helt annan yrkeskategori, berättar August Näsström. – Ett ganska vanligt argument, både hos de här studenterna och i samhällsdebatten när dödshjälp diskuteras, är risken för ett så kallat sluttande plan. Det handlar om rädslan för att det, trots en tydlig lagstiftning, med tiden kan finnas en risk att patienter får tillgång till läkarassisterat döende på allt vidare indikationer, säger Jenny Lindberg. Många studenter, tillägger hon, tryckte också på vikten av en tydlig reglering och en strikt bedömning av varje enskilt fall om läkarassisterat döende skulle bli lagligt i Sverige. Erika Svantesson Läs mer på medicin.lu.se (2026-10-22) Näsström, A., Polesie, S. & Lindberg, J. Exploring the views of Swedish medical students on physician-assisted dying: a quantitative and qualitative analysis. BMC Med Ethics 27, 205 (2026). https://doi.org/10.1186/s12910-026-01618-w Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)Facebook […]
20 oktober 2026Foto: Linnea de la Chapelle/SPT Döden är också ganska ofta naturens mål, den snart döendes mål och familjens mål. Det är till och med samhällets mål, eftersom det nuförtiden finns så otroligt dyra mediciner och tekniker för att hålla människor vid liv att inte alla kan få dem. Alla människor dör, oavsett Gud och oavsett läkare. Frågan är om, när och under vilka omständigheter döden inträffar. Ingen menar på allvar att dödshjälp en dag skulle bli en normal del av geriatrisk hälsovård. I många diskussioner om detta ämne har jag hört att “när läkarna ger dödshjälp så leker de Gud”. På detta svarar jag att “läkare redan leker Gud när de håller sådana människor vid liv vars tid har kommit att dö.” Så länge patienten själv vill leva är det rätt att försöka hålla hen vid liv, det är självklart. När man talar om dödshjälp i ett civiliserat land talar man om en konsensus, vanligtvis mellan den döende eller sjuka personen, vårdpersonalen och patientens familj. Ingen enskild läkare skulle någonsin bara kunna bestämma att ”nu är det dags för dig att dö”. Läkare leker inte Gud. I alla sociala system händer det ibland att något går fel. Även när dödshjälp inte används. Då förvaras människor emellanåt i ett tillstånd som inte är ”dött”, men som inte kan beskrivas som ”liv”. Att hjärtat slår är inte liv om hjärtats ägare inte vet vem hen är, var hen befinner sig, i vilken tid hen lever och varför hen över huvud taget lever. Hela frågan är så komplex att det är uppenbart att lagen om dödshjälp måste utformas noggrant. Men Päivi Räsänens påstående att det är ”sunt förnuft” att all dödshjälp alltid är fel är inte sant. Och Gud har ingenting med saken att göra. Kriterium för eutanasilagen är ett lidande utan hopp om lindring. Det låter vettigt och humant. Michael J Bailey Esbo Insändaren publicerades i finlandssvenska Hufvudstadsbladet (HBL) och bemöter uttalanden av Päivi Räsänen (finländsk riksdagsledamot, läkare och tidigare partiledare för Kristdemokraterna). Texten är ett inlägg i den pågående finländska debatten om att införa en lagstiftning för dödshjälp. Läs artikeln i sin helhet på hbl.fi (2026-10-11) Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)Facebook […]
8 oktober 2026Foto: E M Welch / SHUTTERSTOCK EDITORIAL REX/IBL Jag är förhållandevis frisk, men jag hade känt mig tryggare om vi hade en dödshjälp som den i Nederländerna, skriver Göran Stiksa, 99. Min fru (93 år) och jag (99 år), vi är lyckligt lottade. Vi har passerat 90-årsgränsen och någon dödlig sjukdom har vi inte än.  Men i våra kroppar förvärras ständigt, den ena funktion efter den andra. Det multipla geriatriska syndromet breder ut sig. Multipelt geriatriskt syndrom är en samling av åldersrelaterade krämpor. Sammanflätningen av besvären potentierar varandra. Det går att leva än, men det skaver och gnager både kroppsligt och psykiskt mer och mer. Döden närmar sig. Vi diskuterar ogärna vår framtid. Men i våra tankar kan rädslan inte undertryckas. Döendets förlopp är den påträngande tanken. När och hur kommer det att ske? Under min 40-åriga yrkeskarriär som kliniker har jag upplevt många mycket plågsamma döenden. Den som inte har bevittnat händelsen med egna ögon kan inte göra sig en riktig uppfattning om hur grym upplevelsen kan vara. Hur kan man slippa ett onödigt lidande? Våra blickar riktas mot Nederländerna, som har den längsta erfarenheten i världen av assisterad dödshjälp. Redan på 1970-talet bildades en praxis, som blev legaliserad för 23 år sedan. Kriterium för eutanasilagen är ett outhärdligt lidande utan hopp om lindring. Det låter vettigt och humant. Hårda krav Hur fungerar dödshjälpen i Nederländerna? Den är strikt reglerad, utförs endast under villkor angivna i lagen och kontrolleras strikt. Av regionala granskningsnämnder publiceras årligen en detaljerad (ungefär 70 sidor) redogörelse med analys av det gångna året. Viktiga kapitel är undertecknade av flera universitetsprofessorer i medicin och juridik. Allmänheten är informerad av en översiktsbroschyr från socialstyrelsen (27 sidor) som är tillgänglig på vårdcentralerna. Med denna detaljerade information är det inte att undra på att efterfrågan ökar. Följaktligen växer dödshjälpen kontinuerligt år efter år. I fjol har 5,97 procent av alla dödsfall i landet inträffat med dödshjälp. Det finns dock en stor variation i landet. I en stadsdel av Amsterdam har 14,43 procent av alla dödsfall skett med dödshjälp. Med andra ord: var sjunde dödsfall sker med dödshjälp.  Varför så många? Bättre utbildning? Bättre ekonomi? I en del religiösa landbygdsområden anlitas dödshjälpen inte alls. En ny växande kultur har utvecklats i landet: I samhället respekterar man varandra, inklusive individens rätt att själv bestämma över sitt liv. Ingen mäktig motståndare bestämmer om den drabbades viljan när han är som svagast. Rent allmänt är kyrkan dödshjälpens största motståndare. Historiskt har religioner varit den civiliserande moraliska kraften i samhället.  Religioner ger en vägledning och utgör därför grunden för alla värderingar. Religion inpräntas i individens hjärna tidigt i livet, innan andra informationskällor hunnit ta sig in. I alla religioner är livet heligt. I alla religioner finns också en hotande åtgärd till eventuella frånfällingar. De flesta stora religionerna har krigat och medfört döden. Religionernas stora dilemma är att med tiden ändras livet, medan de heliga skrifterna är oföränderliga. Motståndarnas huvudargument är ”det sluttande planet”. Detta avskräckande argument uttrycker oro att en legalisering av dödshjälp kommer oundvikligt att leda till en oönskad utvidgning av kriterierna för dödshjälp. Nederländernas mångåriga erfarenhet – med den strikta kontrollen och kontinuerliga analysen – visar dock att utvecklingen inte gått snett.  Antalet dödshjälpfall ökar men de medicinska indikationerna är stabila. Sverige inget föregångsland Angående dödshjälp är Sverige inte något föregångsland – tvärtom. En  Novusundersökning visar att 79 procent av de tillfrågade vill att assisterad dödshjälp ska tillåtas. Men politiskt råder total stiltje. Varför? Socialdemokraterna är den effektiva bromsklossen. Det är en paradox: I Spanien var det tvärtom: Socialdemokratiska partiet var den genomdrivande kraften mot den mäktiga spanska katolska kyrkan. I Danmark deklarerar statsministern och socialdemokraten Mette Fredriksen: ”Jag är för dödshjälp!” Internationellt växer dödshjälpen med stora steg. På 20 år har dödshjälpen gått från att vara laglig enbart i ett fåtal länder till att omfatta över 200 miljoner människor. Kan detta vara en tankeställare för våra socialdemokrater? Partistyrelsen betraktar dock även en utredning av dödshjälp som överflödig och har i vårt demokratiska samhälle gått så långt att förhindra diskussionen även på partiets kongress. En sak är att filosofera om problemet och en annan sak är att själv uppleva lidandet. Då kan man ändra sin åsikt. Ett exempel är den nederländske statsministern (under perioden 1977–1982) Dries van Agt. En oförsonlig motståndare till dödshjälp har ändrat sin åsikt och gemensamt med sin hustru har han avslutat sitt liv med dödshjälp. Med åren har han förstått att kärleken till livet ibland innebär att man låter livet ta slut, när allt som gör livet mänskligt har försvunnit. Dödshjälpen är ett möjligt barmhärtighetens val snarare än ett moraliskt fel. Realitetens poetiska förklaring. Göran Stiksa Pensionerad överläkare Läs artikeln i sin helhet på expressen.se (2026-10-08) Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)Facebook […]
13 september 2026En ny dokumentär om Charlotte, som reste till Schweiz för att få dödshjälp, har väckt debatt om svensk lagstiftning. Journalisten Anna Hammarén och Aud Sjöqvist, ordförande för Rätten till en värdig död, berättar om Charlottes sista tid och kravet på en statlig utredning.– Det är hög tid att politikerna tar tag i frågan, säger Aud Sjöqvist. Charlotte levde med svåra smärtor och personlig assistans dygnet runt. Hon kontaktade själv redaktionen för att berätta sin historia och uttryckte en önskan om att aktiv dödshjälp ska bli tillåten även i Sverige. Ett av hennes argument var att hon då hade kunnat leva längre, eftersom hon inte hade behövt resa utomlands innan hennes tillstånd blev alltför svårt. Journalisten Anna Hammarén följde Charlotte under hennes sista dagar och beskriver mötet som både gripande och svårt. – Hon var så levande och engagerad, men hennes lidande var enormt, säger Hammarén. ”Tvingades åka tidigare” Aud Sjöqvist, som följde med Charlotte till Schweiz, berättar att beslutet var väl genomtänkt och att Charlotte var frustrerad över att inte få hjälp i Sverige. – Hon var förbannad över att hennes gräns inte respekterades. Hon tvingades åka iväg tidigare än hon hade tänkt sig, säger Sjöqvist. I Sverige är aktiv dödshjälp inte tillåtet och Läkarförbundet är emot en lagändring. Christofer Lindholm, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd, lyfter svårigheten att avgöra om en patients önskan är bestående eller ett uttryck för tillfällig hopplöshet eller depression. – Vi kan inte vara helt säkra på att en önskan att dö inte är ett uttryck för en behandlingsbar depression, säger Lindholm. Krav på utredning Trots att en majoritet av svenskarna är för dödshjälp har frågan länge varit politiskt känslig. Aud Sjöqvist menar att det är politikernas rädsla som hindrar en utredning och att det är hög tid att frågan tas på allvar. – En utredning är det minsta man kan göra. Svåra frågor försvinner inte för att man inte vill prata om dem, säger Sjöqvist. Anna Hammaréns dokumentär om Charlotte finns att lyssna på i Sveriges Radio Play. Anna Björk TV4 Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)Facebook […]