Rätten till en värdig död – RTVD är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening som arbetar för att du, om du vill, ska ha möjlighet att slippa en långdragen och plågsam sista tid på sjukhus eller hospice och i stället få ett värdigt avslut på livet, genom lagreglerad dödshjälp. Lagstiftning av detta slag förutsätter en bred och gedigen utredning; RTVD vill se en parlamentarisk utredning.

Bli medlem
Stöd RTVD

Pressmeddelanden

Novus: Åtta av tio svenskar vill att assisterat döende ska tillåtas. Stödet bland vårdpersonal är lika stort.

Bjud in RTVD
Vi erbjuder föreläsningar för grupper och organisationer som vill veta mer om frågeställningar kring dödshjälp. Kontakta oss för mer information

Captions are available in English. Machine translated captions might contain spelling errors.
Belgien tillåter assisterat döende, något som även nyttjas av medborgare i andra länder. I dokumentären får vi träffa både patienter och läkare som berättar varför det är viktigt att det finns lagstiftning när vård och medicinering inte längre lindrar lidandet.
Aktuellt
8 juni 2026Rolf Alzén från RTVD möter statsminister Ulf Kristerssom i ett samtal om dödshjälp. […]
5 juni 2026I direktsändning är tiden begränsad och RTVD vill här förtydliga resonemanget kring några av de saker som Elin Karlsson (Läkarförbundet) och Aud Sjökvist (RTVD) diskuterade i Aktuellt (SVT 2026-06-04) RTVD som organisation har inte tagit ställning för en specifik modell, men vi vill lyfta fram den schweiziska modellen som en god inspirationskälla. I Schweiz gör läkaren den medicinska bedömningen och säkerställer lagens krav, medan själva genomförandet sker utanför sjukvården med stöd av särskilt utbildade volontärer. Det skapar professionellt stöd, trygghet och mänsklig närvaro, utan att dödsögonblicket blir en del av sjukvårdens ordinarie uppdrag. I inslaget från Frankrike såg vi hur en person utan relevant medicinsk kompetens tog saken i egna händer och dessutom argumenterade för att även friska människor ska kunna få hjälp att dö. Det är en utveckling som jag tror att vi alla i RTVD, styrelse och medlemmar, tar starkt avstånd från. RTVD […]
2 juni 20261 juni 2026 Charlie Regner och Aud Sjökvist träffas för ett samtal om dödshjälp och varför det är så svårt att få politiker att vilja befatta sig med frågan. Du kan även lyssna på avsnittet på Spotify https://open.spotify.com/episode/3m7cWlU1grpVKTb7T5lCAI?si=2gceLHDzTOenTY6ZLz7EKw […]
23 maj 2026Foto: Stina Stjernkvist När politiken vägrar att ens utreda frågan om assisterat döende försvinner inte människors lidande eller rädsla. Det är inte så att sta­ten genom att säga nej till döds­hjälp kan stäl­la sig utan­för det mora­liska dilem­mat, skriver Aud Sjökvist. Det är något märkligt med den svenska debatten om dödshjälp. Eller kanske snarare med frånvaron av debatt. I de flesta opinionsundersökningar svarar en klar majoritet av svenska folket att de vill se någon form av legalisering av assisterad dödshjälp under tydliga och strikt reglerade former. Detta gäller även många väljare inom partier vars ledningar i dag motsätter sig varje förändring. Att Kristdemokraterna säger nej är i någon mening lätt att förstå. Partiet utgår från en religiöst grundad idé om människolivets okränkbarhet och från en tradition där vårdens uppgift aldrig får vara att medverka till att avsluta liv. Man kan dela eller inte dela den uppfattningen men den är åtminstone ideologiskt sammanhängande. Svårare att förstå är Socialdemokraternas hållning. Inte bara att partiet säger nej till dödshjälp utan att man också vill undvika själva diskussionen. Det är märkligt därför att en stor del av partiets egna väljare vill att frågan ska utredas och att obotligt sjuka och svårt lidande människor ska få möjlighet att själva bestämma över livets slut. Den amerikanske Nobelpristagaren i ekonomi Alvin Roth har i sin nya bok ”Moral Economics” och i samtal kring den ett resonemang som är intressant också för den svenska debatten. Roth argumenterar inte i första hand för eller emot dödshjälp som moralisk princip. I stället undersöker han hur samhällen hanterar det han kallar ”repugnant transactions” – handlingar som vissa människor uppfattar som djupt moraliskt stötande medan andra ser dem som uttryck för autonomi, medkänsla och mänsklig värdighet. Hans viktigaste poäng är kanske denna: ett förbud är också ett moraliskt val – och även det valet får konsekvenser. Roth använder ibland ett språk som kan låta ovant i den här typen av diskussioner. Han talar om konsekvenserna som samhällets ”kostnader” för att inte vilja diskutera eller tillåta vissa handlingar. Med det menar han inte ekonomiska kostnader i snäv mening utan mänskliga och sociala konsekvenser. När politiken vägrar att ens utreda frågan om assisterat döende försvinner inte människors lidande, rädsla eller önskan om självbestämmande. Kostnaderna finns fortfarande där – men de bärs i stället av svårt sjuka människor, deras anhöriga och ibland också av vårdpersonal som tvingas navigera i etiska gråzoner. Detta är ett perspektiv som borde tas på större allvar också i Sverige. I den svenska debatten talas det ofta som om dagens ordning vore neutral. Som om staten genom att säga nej till dödshjälp ställer sig utanför det moraliska dilemmat. Men så är det naturligtvis inte – ett förbud innebär också beslut. Det innebär att människor kan tvingas uthärda lidande som de själva upplever som outhärdligt. Det innebär att vissa väljer att avsluta sina liv ensamma och ibland våldsamt. Det innebär att anhöriga lämnas med svåra minnen och skuld. Det innebär att vårdpersonal redan i dag hamnar i etiska gråzoner kring terminal sedering, smärtlindring och beslut att avstå livsuppehållande behandling. Roths poäng är inte att alla därför måste vara för dödshjälp. Hans poäng är att också motståndare måste vara beredda att tala öppet om konsekvenserna av ett förbud. Det är ett viktigt perspektiv. Debatten om dödshjälp handlar nämligen inte längre om en teoretisk fråga långt från människors vardag. Den handlar om hur vi själva vill bli behandlade om vi blir obotligt sjuka och allt hopp är ute eller när livet närmar sig sitt slut. Den handlar om autonomi, värdighet och rätten att slippa ett lidande som man själv inte längre finner meningsfullt. Men den handlar också om något annat: om tillit. I länder som Kanada, Nederländerna och flera delstater i USA har man valt att reglera dödshjälp under mycket strikta former. Erfarenheten därifrån visar inte den utveckling mot laglöshet och sammanbrott för vårdetiken som motståndare ofta varnar för. Tvärtom har systemen byggts upp kring kontrollmekanismer, dokumentation, flera medicinska bedömningar och tydliga kriterier. Det är också viktigt att påminna om att dödshjälp i dessa system aldrig handlar om att någon ”erbjuds döden” därför att samhället tröttnat på sjuka människor. Exempelvis i Kanada är läkarna skyldiga att informera patienter som uppfyller kriterierna om vilka möjligheter som finns – inte att erbjuda någon dödshjälp eller övertala någon. Denna skillnad är avgörande; ingen människa ska pressas att välja döden. Men ingen människa ska heller tvingas till ett lidande som hon själv upplever som outhärdligt därför att politiken vägrar diskutera frågan. Vi i Rätten till en värdig död (RTVD) har länge efterfrågat just det som fortfarande saknas i Sverige: en seriös, öppen och respektfull utredning. Inte slagord. Inte moralisk panik. Inte tystnad. Vi kräver heller inte att alla ska dela vår uppfattning. Däremot anser vi att vi i ett demokratiskt samhälle åtminstone borde kunna föra ett vuxet samtal om hur människor vill få avsluta sina liv – särskilt när en stor majoritet av befolkningen vill att frågan ska diskuteras. Alvin Roth påminner oss om att svåra moraliska frågor inte försvinner därför att man vägrar tala om dem – tvärtom. De finns redan mitt ibland oss. Frågan är bara om vi vill hantera dem öppet, ärligt och med respekt för människors självbestämmande – eller fortsätta låtsas som om dagens ordning saknar konsekvenser. Aud Sjökvist ordförande RTVD – Rätten till en värdig död Läs artikeln i sin helhet på svd.se (2026-05-23) […]
24 april 2026Vi har rätt att bestämma över vår egen död, menar Aud Sjökvist. Staten ska inte döda sina medborgare, tycker Sven Román. En man döms till fängelse för att ha hjälpt sin fru att dö. En läkare hjälper en patient med ALS att avsluta sitt liv – och förlorar sin legitimation. En son fälls för dråp efter att ha dödat sin pappa, på hans egen begäran. I Sverige är aktiv dödshjälp förbjudet. Samtidigt har flera västländer under de senaste åren infört olika former av laglig aktiv dödshjälp. Det är en av vår tids mest kontroversiella och komplexa frågor.  Handlar det om rätten att bestämma över vårt eget liv och vår egen död? Eller ska livet i alla lägen vara heligt?Medverkande: Aud Sjökvist, ordförande i föreningen Rätten till en värdig död och Sven Román, specialistläkare i barn- och ungdomspsykiatri och debattör i frågan om dödshjälp. Lyssna på samtalet på se.se (2026-04-24) […]
22 april 2026Foto: Anders Ylander Hon vet hur och när hennes liv ska sluta. Pernilla Wallin, 41, ska somna in i sin egensäng den dagen muskelsjukdomen har tagit ifrån henne det som betyder mest.Samtidigt kämpar hon för att dödshjälp ska bli tillåtet i Sverige – och får stöd avsvenskarna, enligt färska siffror från SOM-institutet i Göteborg. – För mig är det busenkelt.Pernilla Wallin parkerar sin rullstol vid det stora matsalsbordet i lägenheten i Mölndal.Hon tvekar inte i sina svar.– Jag vill lämna när jag är mig själv. Min sjukdom tar mycket ifrån mig. Men när detviktigaste försvinner är det inte mitt liv längre.Pernilla Wallin var tolv år när hon insjuknade i den obotliga muskelsjukdomen LGMD.Sjukdomen bryter ner muskelvävnaden, och hennes kropp blir successivt svagare.Hon kan leva länge med sjukdomen, men förr eller senare kommer hon att, som honsjälv beskriver det, bli en ”åskådare i sin egen kropp”. Det tänker hon inte acceptera. Redan som 14-åring bestämde hon sig för att dö på sinaegna villkor. Den gränsen går när hon inte längre kan köra bil eller resa – det hon värderarhögst i livet.När hon förlorar de förmågor hon ser som livsviktiga går inte att säga.– Om man ser till utvecklingen sedan jag var ung har jag sagt att jag ska lämna på min 45årsdag. Det kan bli senare. Det kan bli tidigare. Allt beror på hur mycket min kropp orkar.I sommar fyller hon 42. Fler och fler tycker aktiv dödshjälp är ett bra förslagLänge var planen att söka sig till Schweiz för att avsluta sitt liv. Men för några år sedankom Pernilla Wallin i kontakt med föreningen Rätten till en värdig död, som verkar för en statlig utredning i frågan om dödshjälp. Då bestämde hon sig för att försöka göra det i Sverige, samtidigt som dödshjälp i Sverige inte är tillåtet. Medhjälp till självmord är däremot inte ett brott i Sverige. Hon har drivit frågan om möjlighet till dödshjälp genom flera rättsliga processer i Sverigeoch slutligen i Europadomstolen, där hon fått avslag. Nu är hon beredd på att dra ärendet hela vägen till Europadomstolen igen. Samtidigt ökar stödet i opinionen för aktiv dödshjälp. SOM-institutet har sedan 2001undersökt attityder till aktiv dödshjälp i Sverige. Då ansåg 40 procent att det var ett mycket eller ganska bra förslag. År 2025 hade andelen ökat till 58 procent. Samtidigt uppger 30 procent att de är neutrala eller saknar uppfattning, medan 12 procent tycker att förslaget är dåligt. Siffran om stödet för aktiv dödshjälp kommer från SOM-institutets rapport om svenska trender, som gjorts sedan 1986. Varje år svarar över 20 000 svenskar på SOM-institutets frågor. Frågorna handlar om allt från politik och medier till ämnen som livsstil, hälsa och fritidsvanor. På frågan om aktiv dödshjälp har 1 856 svar getts i blandade åldrar, med olika inkomster, utbildningsnivåer och politiska åsikter.Marcus Weissenbilder, undersökningsledare på SOM-institutet, säger att svaren kring frågan sticker ut. Samtidigt är han självkritisk och säger att frågan inte är perfekt ställd, eftersom inga följdfrågor görs på ämnet. Alltså det rör bara om man tycker aktiv dödshjälp är ett bra förslag eller inte, inget om hur det skulle kunna se ut.– Om vi hade spetsat till frågan, med vissa aspekter i åtanke, hade kanske färre varit för det. Som för vilka som ska få det eller inte. Då hade man potentiellt kunnat fåannorlunda estimat. Text: Viktor Sunnemark Läs artikeln i sin helhet på gp.se (2026-04-22) […]