Rätten till en värdig död – RTVD är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening som arbetar för att du, om du vill, ska ha möjlighet att slippa en långdragen och plågsam sista tid på sjukhus eller hospice och i stället få ett värdigt avslut på livet, genom lagreglerad dödshjälp. Lagstiftning av detta slag förutsätter en bred och gedigen utredning; RTVD vill se en parlamentarisk utredning.

Bli medlem
Stöd RTVD


Bjud in RTVD
Vi erbjuder föreläsningar för grupper och organisationer som vill veta mer om frågeställningar kring dödshjälp. Kontakta oss för mer information

Pressmeddelanden

Socialstyrelsen avvisar ansökan om läkarassisterat döende (2026-09-04)


Novus: Åtta av tio svenskar vill att assisterat döende ska tillåtas. Stödet bland vårdpersonal är lika stort.

Valet 2026

Aktuellt
13 september 2026En ny dokumentär om Charlotte, som reste till Schweiz för att få dödshjälp, har väckt debatt om svensk lagstiftning. Journalisten Anna Hammarén och Aud Sjöqvist, ordförande för Rätten till en värdig död, berättar om Charlottes sista tid och kravet på en statlig utredning.– Det är hög tid att politikerna tar tag i frågan, säger Aud Sjöqvist. Charlotte levde med svåra smärtor och personlig assistans dygnet runt. Hon kontaktade själv redaktionen för att berätta sin historia och uttryckte en önskan om att aktiv dödshjälp ska bli tillåten även i Sverige. Ett av hennes argument var att hon då hade kunnat leva längre, eftersom hon inte hade behövt resa utomlands innan hennes tillstånd blev alltför svårt. Journalisten Anna Hammarén följde Charlotte under hennes sista dagar och beskriver mötet som både gripande och svårt. – Hon var så levande och engagerad, men hennes lidande var enormt, säger Hammarén. ”Tvingades åka tidigare” Aud Sjöqvist, som följde med Charlotte till Schweiz, berättar att beslutet var väl genomtänkt och att Charlotte var frustrerad över att inte få hjälp i Sverige. – Hon var förbannad över att hennes gräns inte respekterades. Hon tvingades åka iväg tidigare än hon hade tänkt sig, säger Sjöqvist. I Sverige är aktiv dödshjälp inte tillåtet och Läkarförbundet är emot en lagändring. Christofer Lindholm, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd, lyfter svårigheten att avgöra om en patients önskan är bestående eller ett uttryck för tillfällig hopplöshet eller depression. – Vi kan inte vara helt säkra på att en önskan att dö inte är ett uttryck för en behandlingsbar depression, säger Lindholm. Krav på utredning Trots att en majoritet av svenskarna är för dödshjälp har frågan länge varit politiskt känslig. Aud Sjöqvist menar att det är politikernas rädsla som hindrar en utredning och att det är hög tid att frågan tas på allvar. – En utredning är det minsta man kan göra. Svåra frågor försvinner inte för att man inte vill prata om dem, säger Sjöqvist. Anna Hammaréns dokumentär om Charlotte finns att lyssna på i Sveriges Radio Play. Anna Björk TV4 Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)Facebook […]
11 september 2026Foto: Anna Hammarén/Sveriges Radio Charlotte har sju dagar kvar att leva. Hon har bestämt sig för att resa till Schweiz för att få dödshjälp. Det här är hennes berättelse. Charlotte heter egentligen något annat, men vill att vi kallar henne så. Hon är 46 år och lever med en svår form av MS. Sjukdomen har tagit ifrån henne det liv hon vill leva. I dag kan hon röra huvudet och tre fingrar på vänster hand. Hon har bestämt sig för att avsluta sitt liv i Schweiz. Jobbet är uppsagt, lägenheten avvecklad och abonnemangen avslutade. Charlotte säger att hon är redo. För P1 Dokumentärs reporter Anna Hammarén berättar hon om sjukdomen, smärtan, beroendet av andra människor och sitt beslut att inte fortsätta. Vi får följa Charlotte under hennes sista dagar i livet och även möta hennes personliga assistenter som är med henne medan hon förbereder sig för sin sista resa. Reporter: Anna HammarénProducent: Ylva LindgrenSlutmix: Christian Jangegård En P1 Dokumentär från 2026. Dokumentären skildrar den komplexa frågan om dödshjälp. Genom att följa en person under hennes sista tid ger vi en inblick i tankarna och känslorna kring detta svåra beslut. Det var Charlottes önskan att berättelsen skulle publiceras efter hennes bortgång. All dokumentation har skett i enlighet med hennes vilja. Om du har tankar om självmord/suicid finns det organisationer du kan kontakta, exempelvis: Självmordslinjen, tillgänglig via chatt och telefon 90 101 dygnet runt, varje dag, eller Jourhavande medmänniska som nås nattetid på 08-702 16 80.Ansvarig utgivare: Emma Boëthius Du kan även lyssna på dokumentären på P1 Dokumentär (2026-09-10) Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)Facebook […]
6 september 2026Foto: Anna-Karin Nilsson Björn Ferry, 48, vill ha en diskussion.  Ska man tillåta dödshjälp?  – Borde man inte få välja hur man vill dö? frågar sig den förre skidskytten.  Björn Ferry försökte övertala SVT-kollegan André Pops att starta en podd som skulle heta ”Poptalk”, men intresset var svalt. Då tog förre skidskytten saken i egna händer.  Resultatet blev ”Ferry frågar”, som han själv producerar. Här varvas ämnen högt och lågt, från civilisation på Mars till en timmes djupgående samtal om den tretåiga hackspetten.  – Det är ganska enkelt. Det är bara ämnen jag råkar vara intresserad av, som jag tycker ”fan, det här var ju lite intressant”. Enklaste sättet är att göra det i poddformat, säger OS-guldmedaljören från 2010.   Positiv till dödshjälp Men det avhandlas också allvarligare och känsliga ämnen, som rätten till dödshjälp. En fråga som Ferry haft med sig under hela sitt vuxna liv.  I grunden är han själv positiv till dödshjälp, även om det kommer med komplexa frågor att ta ställning till.  – Jag brukar säga att jag har friheten som starkaste värdering. Borde man inte få välja hur man vill dö då? Som jägare drar han en parallell till djurvärlden. – Det är tydligt att är det ett skadeskjutet djur så blir det väldigt angeläget att minska lidandet så fort som möjligt. Eller om man kör på en ren så kommer det ut en efterskyddsjägare och avlivar djuret så det inte ska lida. Men med människor tänker vi tvärtom. Då ska man förlänga allt. – Å andra sidan, om vi hade obegränsade resurser så hade vi kanske dragit i väg med en älg till veterinären.  Pekar på politikerna: ”Inget har hänt”  Samtidigt lyfter han problemen som kan uppstå om man skulle göra det lagligt. Som om någon skulle ligga inför döden och en anhörig vill ha ut ett arv. Eller vem som ska få ta beslutet och när är man beslutsförmögen? – Så fort man skrapar på saker så blir det mer komplext. Var ska man dra gränsen? Det blir lite som abortfrågan. Man kan förstå båda sidornas argument, men så har man en värdering där man själv står.  Oavsett vad så tycker Ferry att det är en fråga vi på samhällsnivå borde vara mogna att diskutera och debattera mer. Han pekar på politikerna. – Det här är en fråga som har legat och pyrt i många decennier, men ingenting har hänt. Det är väldigt förvånande att inget parti försöker komma med ett färdigt förslag och ta tydlig position. Det förstår jag inte riktigt. Ta ett parti som Liberalerna som med stor sannolikhet åker ut. De skriker om en fråga som kan profilera dem. Det här hade kunnat vara en sådan. Jag tror att det är en fråga nästan alla medborgare har en tanke om. Opinionen ligger långt före politiken, säger han.  I sitt avsnitt på ämnet berättar Ferry att han själv har flera vänner och bekanta som valt att avsluta sitt liv. I just den aspekten säger han att frågan om dödshjälp blir väldigt kontroversiell, eftersom man i många fall tror att man hade kunnat undvika självmord med vård.  – En hypotes är att om man hade vetat att den här möjligheten fanns så kan det bli lite som en försäkring. Då hade man kanske vågat söka vård och inte varit rädd för att bli tvångsvårdad och inlåst med en tvångströja.  Frågade SVT om lov Hur många fler avsnitt det blir av podden återstår dock att se. Snart är det dags att dra i gång jobbet som expert i SVT:s ”Vinterstudion” och då kan det bli praktiskt svårt att genomföra.  Innan han drog i gång stämde han av med sin arbetsgivare och fick grönt ljus. Men helt fria tyglar har han inte.  – Vi har aldrig pratat om det. Men jag vet generellt att om man blir allt för politisk eller driver en agenda så blir det problem med SVT:s opartiskhet. Men jag är inte anställd på SVT, jag är bara expert på vintrarna. Under säsong vet jag inte, men det kan bli problem så det är viktigt att jag har koll. Jag får ha någon form av kontakt med chefen, haha.  Mikael Ljungberg Expressen Läs artikeln i sin helhet på aftonbladet.se (2026-09-06) Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)Facebook […]
28 augusti 2026Foto: Jan Arleij Dödshjälp är en av vår tids svåraste etiska frågor. Just därför förtjänar den att utredas – inte tystas. Det säger Aud Sjökvist, ordförande för Rätten till vår död. Sedan den 15 augusti pågår en månadslång manifestation vid Mynttorget utanför riksdagen. Kravet på riksdagspartierna: Utred frågan om dödshjälp. Bakom initiativet står RTVD, Rätten till en värdig död. Parollen är ”Låt frågan prövas”. – Valet handlar om vilket samhälle vi vill leva i. Och för oss handlar det också om vilka frågor som tillåts prövas demokratiskt, säger RTVDs ordförande Aud Sjökvist till Senioren. – Att utreda dödshjälp är inte att på förhand ta ställning för eller emot – det är att ge riksdagen ett seriöst underlag för att kunna ta ställning. På plats Så gott som dagligen fram till valdagen kommer RTVD att finnas på plats för att möta allmänheten och politiker och för att lyfta kravet på en oberoende parlamentarisk utredning om dödshjälp. RTVD satsar också på valspecial av medlemstidningen Bulletinen. Man har även tagit fram en informationsbroschyr om dödshjälp. Kongressbeslut SPF Seniorerna tog 2021 ett enhälligt kongressbeslut om att ställa sig bakom kravet på en parlamentarisk utredning om frivillig dödshjälp. ”SPF Seniorerna står för den enskildes rätt till självbestämmande genom hela livet. Det vore enkelt att applicera samma synsätt på kravet om individuell rätt till självvalt livsslut.” motiverade förbundsstyrelsen sitt ställningstagande. ”Hur definieras ´värdigt livsslut´ och vem gör definitionen? Vad sker med läkarkårens etiska regler om dess medlemmar samtidigt assisterar ett självmord, och skulle det påverka allmänhetens förtroende för läkarkåren och sjukvården?” är centrala och komplexa aspekter att belysa. ”För att klargöra dessa och andra frågor, samt för att ha ett fullgott beslutsunderlag så att Sverige kan ta ställning till om frivillig dödshjälp ska tillåtas, krävs en gedigen utredning. Med tanke på frågans art bör denna utredning vara parlamentariskt sammansatt och få god tid på sig att sätta sig in i frågeställningarna, och ta hänsyn till allmänhetens inställning i frågan.” motiverade SPF Seniorernas ombud sitt beslut. Omröstning På kongressen 2025 vässade organisationen sin hållning. Efter en mycket jämn votering (57-54) beslutades att det nya vårdprogrammet ska slå fast att förbundet ”ställer sig bakom önskemål om utredning med syfte att (Seniorens markering) legalisera dödshjälp i lämplig form och framföra detta till riksdag och regering”. Driver två fall Parallellt med manifestationen på Mynttorget går RTVD vidare på den juridiska fronten. Men gör det genom att lämna in två ansökningar till Socialstyrelsen om läkarassisterat döende. Bakom ansökningarna står Pernilla Wallin och Harriet Flyborg, två kvinnor som lever med svåra och obotliga sjukdomar och som båda vill kunna bestämma över hur och när deras liv ska avslutas. Båda kvinnorna har vänt sig till sina behandlande läkare och begärt att få tillgång till pentobarbital. Deras begäran har avslagits. De begär nu att Socialstyrelsen prövar deras rätt till läkarassisterat döende. – Vi driver de här rättsprocesserna därför att enskilda människor har rätt att få veta vad deras grundläggande fri- och rättigheter faktiskt innebär, säger Aud Sjökvist. – Men politiken kan inte överlåta hela frågan åt domstolarna. Det är ytterst riksdagens och regeringens ansvar att ta ställning till hur Sverige ska möta människor som efter moget övervägande och på grund av obotlig sjukdom och svårt lidande vill bestämma över sitt eget livs slut. Hela oktober Efter valet planerar RTVD att fortsätta med manifestationer varje onsdag klockan 13.00-16.00 fram till den 28 oktober. Jan Arleij Redaktör, Senioren […]
27 augusti 2026Per­nilla Wal­lin, 41, har den obot­liga mus­kel­sjuk­do­men LGMD och hon vill att läkare ska få ge döds­hjälp i Sve­rige. Efter flera mot­gångar i frå­gan står hen­nes hopp till Soci­al­sty­rel­sen. Per­nilla Wal­lin, 41, lider av den obot­liga mus­kel­sjuk­do­men LGMD. Hon vill att läkare ska få ge döds­hjälp i Sve­rige – och att hon själv ska kunna välja när hon vill avsluta sitt liv. Efter flera juri­diska mot­gångar hop­pas hon nu att Soci­al­sty­rel­sen ska pröva frå­gan. – Jag tyc­ker inte att någon annan män­ni­ska har rätt att bestämma att jag ska tvingas leva, om jag kän­ner att jag inte kan göra det på mina vill­kor, säger hon. I en lägen­het i Krok­slätt bor Per­nilla Wal­lin. Sjuk­do­men gör att hen­nes mus­kel­fib­rer sakta bryts ner och hon behö­ver per­son­lig assi­stans för i prin­cip allt i sin var­dag. När Möln­dals-Pos­ten skrev om Per­nilla för första gången, 2023, berät­tade hon att hon pla­ne­rade att åka till Schweiz för att få döds­hjälp – den dagen hon inte vill leva mer. – Jag blir ju kropps­ligt sämre och sämre hela tiden, säger hon. Sedan dess har myc­ket hänt. Hon vill nu att döds­hjälp, i form av läka­ras­si­ste­rat döende, ska bli möj­ligt i Sve­rige. – Jag tyc­ker inte att det är rim­ligt att jag ska behöva åka till ett annat land för att få den hjäl­pen, säger hon. Till­sam­mans med för­e­ningen Rät­ten till en vär­dig död har hon dri­vit frå­gan hela vägen till Euro­pa­dom­sto­len. Där valde dom­sto­len dock att inte ta upp ären­det, med hän­vis­ning till att saken inte prö­vats på rätt sätt i Sve­rige ännu. Euro­pa­dom­sto­len tog där­med inte ställ­ning till själva sak­frå­gan. Där­för görs nu en ny ansö­kan till Soci­al­sty­rel­sen där frå­gan är om Per­nilla, och en annan kvinna, har rätt att få ett död­ligt läke­me­del utskri­vet av en läkare. – Vi räk­nar med att vi får avslag. Men då hop­pas vi att vi genom den här juri­diska pro­ces­sen kan gå vidare till Euro­pa­dom­sto­len igen, och att vi tvingar ut svenska sta­ten på banan, säger Aud Sjökvist som är ord­fö­rande i Rät­ten till en vär­dig död. Tan­ken är att driva pro­ces­sen så långt det är möj­ligt, och så små­ningom få till en utred­ning om döds­hjälp i Sve­rige. – Jag tror tyvärr inte att detta kom­mer hinna gynna mig, men jag slåss ju för andra också. Det finns många män­ni­skor som har kon­tak­tat mig som vill ha hjäl­pen men som inte har den fysiska eller den eko­no­miska möj­lig­he­ten att åka någon annan­stans, säger Per­nilla Wal­lin. Ibland blir Per­nilla ifrå­ga­satt av per­so­ner som tyc­ker att hon borde vara tack­sam över livet, eller som säger att hon ”inte ser så sjuk ut”. – Men de vet ju inte hur det är för mig. Jag har en pro­gre­di­e­rande sjuk­dom och när all­ting som är extremt vik­tigt för mig, när det inte längre är möj­ligt då kom­mer jag bli en pas­siv åskå­dare till mitt eget liv. Jag vill inte bli det, säger hon. Själv tror Per­nilla att hon kanske har tre år kvar innan hon vill ha döds­hjälp. – Men det kan gå for­tare eller det kan ta längre tid, allt hand­lar om krop­pens skick, säger hon. Det finns argu­ment både för och emot döds­hjälp i Sve­rige. Läkar­för­bun­dets offi­ci­ella inställ­ning är att de i grun­den är nega­tiva. För­bun­det anser att en läka­res upp­gift är att bota, behandla och lindra sjuk­do­mar, inte att bidra till att någon dör. Några av de oros­moln som finns är att pati­en­ter skulle känna sig pres­sade till döds­hjälp för att inte vara en börda för anhö­riga eller vår­den, att öns­ke­må­let skulle bero på en depres­sion eller att pati­en­ter skulle ångra sig men inte våga dra till­baka sin begä­ran. – Jag för­står att det kan vara en viss oro hos män­ni­skor. Men det vi öns­kar är att få till en utred­ning kring detta. Och där vill vi också ha tyd­liga rikt­lin­jer på vad som gäl­ler, säger Per­nilla Wal­lin. Läs artikeln i sin helhet på Mölndals-Posten (2026-08-27) […]
25 augusti 2026Dödshjälp för en svårt lidande människa är i enlighet med läkaretiken, menar Rolf Ahlzén vice ordförande i Rätten Till en Värdig död. Det är intressant att läsa intervjun med Anne-Berit Ekström i Kyrka och Folk 6 2026. Jag har stor respekt för hennes engagemang och hennes tro, men enligt min mening beskriver hon dödshjälp på ett sätt som är inte gör denna svåra fråga rättvisa. Jag är själv läkare och har arbetat med etiska frågor i sjukvården i drygt fyrtio år. Den bild läsaren här får av frågan är nästintill oigenkännlig för mig. Den reglerade dödshjälpen ges till individer som lider svårt trots att de fått palliativ vård och efter att alla alternativa möjligheter övervägts. Den är självfallet helt frivillig och personen ska vara fullt beslutskompetent, det vill säga kapabel att bedöma sin situation och alla alternativ. Två läkare gör denna bedömning. Några länder accepterar dödshjälp vid demens eller svår psykisk sjukdom i enstaka fall. Jag ställer mig tveksam till detta. Det finns över huvud taget inget som talar för att möjligheten skulle missbrukas.  Enstaka fall lyfts fram, baserade på selektiv och tendentiös rapportering.  I Statens Medicinsk-etiska Råds två stora rapporter om dödshjälp i världen, en mycket trovärdig sammanställning, framträder en annan bild än den som Ekström söker ge. Något sluttande plan är mycket svårt att finna, och stödet i befolkningarna och läkarkåren fortsätter att vara stort efter att dödshjälp legaliserats. En samvetsklausul för läkare och annan vårdpersonal finns i alla länder med dödshjälp. Anne-Berit Ekström avfärdar alltför lättvindigt den opinion som växt sig stark inom befolkningarna, och som resulterat i att allt fler länder genomför en legalisering. Denna utveckling beror givetvis inte på någon sorts individualistisk hänsynslöshet, utan på en växande insikt om att livets slutskede kan vara förenat med svårt lidande för några människor. Vilken är barmhärtigheten i att låta svårt sjuka människor lida på ett nedbrytande och förödmjukande sätt? Den palliativa vården är inte sämre i länder med dödshjälp, snarare tvärtom. Men den rår inte på allt lidande, vilket är väldokumenterat. Jag har mött många, många sådana personer. Att hjälpa en svårt lidande människa att få en värdig död genom att tillmötesgå hennes önskan att få somna in är en åtgärd helt i linje med beprövad läkaretik och helt i livets tjänst. Den etiska grunden är densamma som vid avslutande av livsuppehållande behandling, när denna inte längre gagnar den sjuka. Detta sker dagligen på svenska sjukhus. Respiratorer och dialysapparater stängs av i samråd med den sjuka (om möjligt) och med närstående. Döden kommer då som en befrielse. Jag undervisar unga läkare kring etiska frågor. Jag intar självfallet en neutral hållning i undervisningen, och jag noterar hur klokt och moget de resonerar. Jag ställer dem inför de viktiga argument som Ekström framför i intervjun. Jag söker hjälpa dem att kritiskt granska olika positioner. Likväl tycks de flesta landa i uppfattningen av någon form av dödshjälp bör legaliseras. Jag är övertygad om att detta inte är en uppfattning som beror på de inte lyssnat på kloka äldre kolleger. Det gör dom. Men de ser inte meningen med utdraget lidande när all hjälp prövats och befunnits otillräcklig. Det kristna kärleksbudskapet ryms i läkaretiken att om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta. När bot inte är möjlig, när den bästa möjliga palliativa vården inte förmår lindra och ingen tröst rår på lidandet – ja då utgör döden en befrielse. Därför bör Sverige följa många andra länders exempel och införa en strikt reglerad dödshjälp, i livets tjänst. Rolf Ahlzén Vice ordförande i Rätten Till en Värdig Död. Läs artikeln på kyrkaochfolk.se (2026-08-25) […]