(Detta är ett utdrag från en längre debattartikel i Borås Tidning)

Att förlänga livet till varje pris som orsakar onödigt lidande är högst oetiskt. När en mentalt frisk människa får en sjukdom som leder till döden är denne dödsdömd. Det är bara en fråga om hur länge dödsprocessen pågår. Den dödsdömdes önskan att avsluta sina plågor bör respekteras, anser Gösta Singstrand, sjuk i ALS.

Debatten om assisterat döende, ”dödshjälp”, har nu trots hårt motstånd även börjat komma igång i Sverige. Men argumenten som framförs mot sådan assistans saknar all relevans. Huvudargumenten som framförs är dels läkareden, dels påståendet att psykiskt labila skulle inspireras till självmord.

Den hippokratiska eden är flera tusen år gammal och har under århundradena ändrats många gånger. När man närmare tittar på den nu aktuella kan man fråga sig: Är eden som gäller i dag uppdaterad och formulerad så att den är tillämpbar i vårt moderna samhälle, eller har den mest ett symbolvärde? Låt oss närmare granska detta citat: ”Jag skall icke ge någon gift, om man ber mig därom, ej heller råda någon till dylikt: ej heller skall jag ge någon kvinna fosterfördrivande medel.”.

► Läs hela debattartikeln Lyssna på oss dödssjuka – förläng inte vårt lidande (Borås Tidning 2025-03-26)