Dödshjälp leder till ett sluttande plan
En vanlig oro är att legalisering av dödshjälp för terminalt sjuka personer skulle leda till att även andra grupper, som äldre eller livströtta individer, skulle kunna få tillgång till dödshjälp. Detta argument kallas ofta för ett ”sluttande plan” och används av motståndare för att påstå att kriterierna för dödshjälp skulle utvidgas över tid.

Dödshjälp är en enkel lösning på lidande
Många tror att de som begär dödshjälp gör det enbart på grund av fysiskt lidande. Emellertid visar forskning att andra faktorer, såsom förlust av värdighet eller rädsla för beroende, också spelar en stor roll i beslutet att söka dödshjälp.

Dödshjälp underminerar livets okränkbarhet
Kritiker menar att legalisering av dödshjälp hotar grundläggande värderingar om livets okränkbarhet och tanken om alla individers lika värde. De hävdar att det kan leda till en allmän acceptans av att avsluta liv, vilket i sin tur skulle påverka samhällets syn på människovärde negativt.

Dödshjälp utförs utan patientens samtycke
Det finns en uppfattning om att dödshjälp kan ges utan uttryckligt samtycke från patienten. I verkligheten kräver laglig dödshjälp alltid ett tydligt och informerat samtycke från en beslutskompetent patient.

Dödshjälp är detsamma som självmord
Många blandar ihop dödshjälp med självmord, men det finns viktiga skillnader. Dödshjälp involverar medicinska åtgärder under kontrollerade former och med professionell hjälp, medan självmord ofta sker utan medicinsk inblandning och kan vara ett resultat av psykisk ohälsa.

Dödshjälp minskar vårdens kvalitet
Det finns en tro på att införandet av dödshjälp skulle leda till en sänkning av vårdkvaliteten och minska incitamenten för att förbättra palliativ vård. Motståndare argumenterar för att fokus istället bör ligga på att förbättra smärtlindring och stöd för patienter i livets slutskede.