Är dödshjälpsfrågan en marginell sak? Opinionen är i Sverige, liksom i alla
jämförbara länder, starkt för att dödshjälp utreds och att det skapas möjlighet att
individen själv får inflytande över tidpunkten för sin död. Vi har nu globalt ett mycket stort antal exempel på hur detta kan ske – i protestantiska länder, i katolska, i mycket sekulära eller i länder med stark religiositet.
Samma argument som för 25 år sedan
Nyligen har en utredning i Danmark lagt fram förslag på några olika varianter av dödshjälp, efter att landets socialdemokratiska statsminister, Mette Frederiksen tydligt markerat en omsvängning i frågan. I Storbritannien och i Frankrike arbetar respektive parlament för fullt med att ta fram lagstiftning om dödshjälp.
Den svenska debatten om dödshjälp har under årens lopp gått i vågor. Det senaste halvåret har debatten blivit alltmer livlig men en röst saknas – den svenska socialdemokratins. När medborgare vänder sig till partiet för att få svar på skälet till denna tystnad möts de av samma argument som användes för mer än 25 år sedan i direktiven till utredningen av palliativ vård: ”Läkarens uppgift är att värna liv. Om dödshjälp skulle legaliseras skulle det kunna leda till att människors tillit till hälso- och sjukvården och dess personal hotades. En legalisering av dödshjälp skulle också ge skrämmande signaler till de många som vill leva trots svår sjukdom.”
I vissa svar talas det dessutom om dödshjälp som att ”avliva människor”! Kritiken mot dödshjälp har alltså varken omprövats eller nyanserats, trots att Smer (Statens medicinsk- etiska råd) i rapporter om den internationella situationen (2017:2 och 2024:4) visat att det inte finns stöd för den.
Vid Socialdemokraternas kongress i Göteborg ska partiet ta ställning till både ett nytt partiprogram och ett antal motioner, varav vissa handlar om att legalisera dödshjälp. I det sammanhanget bör partiet ta tillfället i akt och göra upp med den onyanserade kritiken av dödshjälp och göra som dåvarande justitieminister Lennart Geijer gjorde 1974. I förslaget till ny abortlag underströk han att ingen bättre än den enskilda kvinnan kan bedöma sin situation och sina möjligheter att ta hand om ett barn. Den nya lagen borde därför bygga på tilltro till kvinnans förmåga att själv träffa avgörandet om att avsluta graviditeten. Så blev det också och från 1975 är rätten till fri abort fastställd i lag.
Socialdemokratin har en nyckelroll
Vi i Rätten till en värdig död (RTVD) uppmanar den svenska socialdemokratin att agera lika medmänskligt som den gjorde vid införandet av rätten till fri abort. Den har allt att vinna – moraliskt, väljarmässigt, taktiskt – på att ta tag i denna fråga nu, utan fördröjning. Det vore ett allvarligt misstag att bedöma den som perifer och strategiskt oviktig.
Frågan om dödshjälp är viktig för många människor. Den äger stor moralisk tyngd och handlar om något så avgörande som värdighet vid livets slut, om att få behålla en grad av kontroll över hur den egna döden ska bli. De som varit med när någon mött döden på detta sätt kan vittna om just värdighet och den enorma lättnaden att själv få vara med när en kär person lämnar livet, utan utdraget lidande.
Rätta tidpunkten för riksdagen att agera är nu. Ingen fördröjning kan försvaras. Socialdemokratin har en nyckelroll. Den stundande kongressen bör besinna detta.
För RTVD:s styrelse,
Aud Sjökvist, ordförande
Rolf Ahlzén, vice ordförande
► Läs hela reportaget på Aftonbladet (2025-05-24)